Med allt som har hänt i Norge så har jag verkligen tänkt mycket på livet och hur fort det kan vara över. Fel plats på fel tillfälle räcker. Jag mår så illa av att läsa alla artiklar och lyssna på nyheterna och få se bilderna på alla döda och saknade. Jag tycker så synd om alla som är påverkade. De som mist sina liv, samt alla familjer och vänner som förlorat någon när och kär.
Jag har aldrig känt på sorgen att förlora någon nära. Bara att tänka tanken är hemsk nog och jag kan inte föreställa mig hur jag skulle ta mig vidare i livet om jag förlorade någon. Tanken av att få bli den att lämna först, känns så mycket lättare än att bli lämnad kvar själv.
Jag har också varit besparad från sorg hos mina nära och kära, jag är så tacksam för det och har verkligen svårt att föreställa mig hur det ens skulle kännas, det känns så avlägset. Man får väl helt enkelt tacka Gud för hur bra man har det och ta vara på den tid man har tillsammans med vänner och släkt!
SvaraRaderaKram
Var glad för att du än så länge sluppit förlora någon nära!
SvaraRaderaLivet går vidare, även om man har en eller flera stora sorger att bära på.. Sen blir det ju lättare när man har dig att prata med! <3
Kram!